Suck the marrow out of life

Det satte sig hos mig. allt jag inte gillat gillar jag. kanske är det ett bevis på att jag är negativ. eller att jag är positiv. jag vet inte själv. helst av allt skulle jag vilja kunna fastställa det en gång för alla. hur jag är, vad jag är. men det går inte. kommer antagligen aldrig att gå. det enda jag har kommit fram till är att jag är full av motsatser och motstridiga känslor. i ständig förändring. jag har alltid älskat att lära mig saker. kunskapstörstande är jag. när jag sväljer för stora klunkar och nästan storknar för att jag vägrar hosta upp det. det ska förbli en del av mig. punkt slut. många sidor har fyllts av dokumentärernas inflytande medan omgivningen halvsov. smålappar ligger överallt och klamrar sig fast vid alla tankar och uppgifter. kommer jag någonsin kunna se ett program utan att vilja skriva?

Att älska sig själv som den man är och inte den man kan bli. det är svårare i verkligheten än i tanken. jag har alltid föredragit min egen värld. det är därför jag blev den jag är. även om jag inte kan acceptera det.

Hennes ord satte sig tydligt. uppgifterna var underliga och som jag hatade henne för dem just då. störningsmomentet i det jämnstarka flödet. det tvingade mig att kämpa och tänka. Hans idéer gjorde det samma. att det ska vara så svårt att inse saker medan man lever mitt i dem. i efterhand blir det så mycket klarare. bättre. ljusare.

Jag älskar de som vågar bli illa omtyckta. som går sin egen väg. som jag bara kan älska på håll. jag älskar inte dem, jag älskar det de är. Fria. från sina egna hinder. Jag vill att de ska förbli perfekta i sin underlighet. då kan jag aldrig mer träffa dem. Drömmen överträffar verkligheten. därför lever jag i mina vakendrömmar. och passar in verkligheten i luckorna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback