Trippandes tickande

Ibland glömmer jag bort att jag är ung. att jag ska leva ett helt liv. sjuttio år till om jag följer traditionen. jag har inte ens hunnit med en tredjedel ännu. ändå känns det så kort. som att allt måste hända just nu för att vara värt något. för att hinnas med. Jag är livrädd för att börja glömma. men att leva i glömska gör jag gärna. att få observera och älska är egentligen allt jag vill. inte att bli älskad. Jag vill leva mitt liv på mitt sätt. men det strider mot de få budord jag följer. det kommer att skada andra. det kommer att skada mig. en dag kommer jag vakna upp och inse att det är samma sak. den dagen kommer jag att gråta som jag gör idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback