Anagram

Snöstormar är rätt fantastiska och man kommer in röd om kinderna, blöt visserligen men ögonen är klara och munnen nära till det skrattande leendet. det är ishalka som är det jobbiga. Snön ser illa ut inifrån men väl därute lever man. pulsandes med ansiktet så böjt att man bara ser någon decimeter framför fötterna.

Det är skönt att leva!

Ps. Den här staden är verkligen liten utan att vara så liten. Alla känner alla på ett eller annat sätt. Jag vet inte om jag uppskattar det eller inte. Man får i alla fall aldrig slut på samtalsämnen men samtidigt når man aldrig fram till det viktiga. Ds.

Det gick ju överraskande snabbt och smärtfritt. Nu är jag ännu ett steg närmare resten av mitt liv. Vad skönt det känns.

Woho. regnblandad snöstorm!

Rädda mig någon...

Hur jobbigt det än känns att erkänna det är jag rädd att de har rätt när de hävdar att regelbundenhet är bra för kroppen.

Misstanken verkar vara riktig. det här kommer att bli en mycket mycket mycket seg dag följd av ett läkarbesök.

En dag borde jag börja se historien bakom historierna. bakom människorna som skapade dem. och foga ihop bitarna. bilden får så mycket mer liv då, än när man aldrig letar efter mer. historien bakom historien. vad som ligger bakom allt.

Det blev ingen sömn. bara läsning. och skrivande. Hade någon berättat om det hade jag sagt att personen antagligen varit galen eller manisk. men så är vi kanske alla det emellanåt. alla små lappar belamrar just nu mitt skrivbordshörn. det jag slår huvudet i när jag sätter mig upp om jag i sömnen har rullat för långt åt vänster. jag sover alltid på höger sida, inkurad mot väggen. det är väggen som är det viktiga, inte sidan.

Att tro att ingen märker irritationen är en stort misstag. att vilja tro det en illusion. man vet om man kan se. Att hitta en ventil är svårare men det viktigaste är väl att försöka? det är det jag hoppas på. men jag önskar ändå att jag inte märkte det så väl, alla mikrorörelser som skapar en tydlig bild. att jag inte kände dem så väl. ingen annan kan påverka mig så mycket. ett sådant ansvar vet jag inte om jag någonsin kommer klara av. mina planer ändras.

Det är då för jäkligt att leendet inte vill stanna kvar i den heltäckande horisontella positionen utan envisas med att inta en diagonal riktning. Sneda leenden är lite för mystiska för sitt eget bästa.

Det finns något bortglömt som ständigt jagas efter. om det någonsin fanns. är det bara en dröm som i tanken förvandlats till förfluten verklighet?

Jag gillar inte känslan av att drunkna i mig själv. Rättning; jag gillar inte känslan av att inse att jag har hållit på att drunkna i mig själv. Insikter är inte alltid förlösande. Det är dags för en förändring. Inget ska vara statiskt. Allt dynamiskt. Jag är besatt av tanken på det, romantiserar det något förskräckligt.

Någonstans längs med vägen glömde jag bort att vara. bara vara. ödmjukheten jag söker som mest finns inte i kampen. den finns här. där jag pekar just nu.

I was meant for a life somewhere else

Så många klyschor, hur vackra de än verkar är de bara rangliga byggnadsställningar som lämnats kvar efter att bygget avbrutits. Gått i konkurs för att vända ryggen åt en ruin som aldrig fick bli.

Mina lappar ska slippa gömmas undan i en ask i en låda i en byrå. mina tankar ska göra dem sällskap när de släpps fria. Sluta hämma och förminska det jag gör. det naturliga och närmast omedvetna är det svåraste att finna och att inse att det är det rätta är ännu värre. och mycket ljuvare när det väl går.

Jag kommer skratta hela vägen till banken.

Vem skulle någonsin tro att jag suttit och skrattat större delen av dagen? mitt jag är splittrat och här är en sida. Pandoras ask är öppnad. det vackra flyr sin väg när man försöker tvinga det att stanna kvar.

Jag kommer bli beroende om jag gör det igen. det smakade gott. ett nytt liv.

Korta inlägg är roligare än jag trodde. Friare. man slipper fokusera men hinner aldrig drifta iväg på nya spår.

Att ha ett tråkigt liv är inte möjligt. det gäller bara att öppna ögonen och våga sätta ord på det man ser. istället för att vända sig bort och gnugga ögonen av misstro innan man försöker avfärda allt som en förvirrad dröm.

Det satte sig hos mig. allt jag inte gillat gillar jag. kanske är det ett bevis på att jag är negativ. eller att jag är positiv. jag vet inte själv. helst av allt skulle jag vilja kunna fastställa det en gång för alla. hur jag är, vad jag är. men det går inte. kommer antagligen aldrig att gå. det enda jag har kommit fram till är att jag är full av motsatser och motstridiga känslor. i ständig förändring. jag har alltid älskat att lära mig saker. kunskapstörstande är jag. när jag sväljer för stora klunkar och nästan storknar för att jag vägrar hosta upp det. det ska förbli en del av mig. punkt slut. många sidor har fyllts av dokumentärernas inflytande medan omgivningen halvsov. smålappar ligger överallt och klamrar sig fast vid alla tankar och uppgifter. kommer jag någonsin kunna se ett program utan att vilja skriva?

Att älska sig själv som den man är och inte den man kan bli. det är svårare i verkligheten än i tanken. jag har alltid föredragit min egen värld. det är därför jag blev den jag är. även om jag inte kan acceptera det.

Hennes ord satte sig tydligt. uppgifterna var underliga och som jag hatade henne för dem just då. störningsmomentet i det jämnstarka flödet. det tvingade mig att kämpa och tänka. Hans idéer gjorde det samma. att det ska vara så svårt att inse saker medan man lever mitt i dem. i efterhand blir det så mycket klarare. bättre. ljusare.

Jag älskar de som vågar bli illa omtyckta. som går sin egen väg. som jag bara kan älska på håll. jag älskar inte dem, jag älskar det de är. Fria. från sina egna hinder. Jag vill att de ska förbli perfekta i sin underlighet. då kan jag aldrig mer träffa dem. Drömmen överträffar verkligheten. därför lever jag i mina vakendrömmar. och passar in verkligheten i luckorna.